Toppbild för ängsslåttersidan

Skapa och återskapa ängsmark

Många av ängens arter är hårt trängda. För närvarande beräknas arealen naturlig slåttermark uppgå till omkring 6.700 hektar. Det är ungefär som en sydsvensk socken. Lyckligtvis kan de flesta arter även leva i naturliga betesmarker, men även dessa har minskat starkt i areal. Enligt riksdagens miljömål om ett rikt odlingslandskap ska arealen slåttermark öka med 5.000 hektar till 2010.

Det enklaste sättet att skapa en äng är att börja slå en åker som inte längre används i jordbruksproduktionen. Mager sandjord är bäst och fet lerjord är sämst med tanke på ängsflorans utveckling. Ju närmare åkern ligger ännu skötta ängs- eller hagmarker desto bättre. Vad som kommer att växa på ängen beror till stor del på vad som finns i omgivningarna. Den största fördelen med äng på gammal åkermark är den enkla och effektiva skötsel som kan ske med traktorburna redskap.

Det vanliga är att man vill skapa en äng av en mark som tidigare varit äng, men som vuxit igen. Innan man sätter igång bör man se efter vilka växter som finns på platsen. Är det gott om kvävegynnade arter som nässlor, skräppor, hundäxing, hundkäx och maskrosor är det knappast mödan värt att satsa på en restaurering. Om det fortfarande fläckvis finns en grässvål med slåttergynnade blommor som överlevt ohävden kan det däremot löna sig att restaurera.

Det är bäst att börja med att vidga de gläntor som redan finns. Om det finns gamla ekar eller andra ljuskrävande träd bör dessa så snart som möjligt röjas fram även om det just här inte finns någon hävdberoende flora. Det är dock klokt att friställa gamla träd i etapper för att minska risken att de dör av den plötsliga ljuschocken. Om det finns hamlade träd i området är det viktigt att dessa inte återhamlas förrän de står ljust.

Det blir mindre problem med sly om avverkningen görs när träd och buskar är lövade. Med tanke på fåglarnas häckning är sensommaren bäst.

Även om man går försiktigt fram bör slutstadiet vara en äng med rejält tilltagna öppna ytor. De mest trängda ängsblommorna är de som behöver fullt solljus en stor del av dagen.

Ängen bör inte kalkas. Kalk bidrar till att göra kvävet mer lättillgängligt. Det kan bidra till att kvävegynnade arter breder ut sig på ängsväxternas bekostnad.

Fröer

Om man inte hinner och kan samla fröer själv finns olika fröblandningar att köpa hos Pratensis www.pratensis.se

Mer att läsa:

Skötselkort för vårdbiotoper 3: Restaurering

Johansson, O. & Hedin, P. 1991: Restaurering av ängs- och hagmarker. Naturvårdsverket.

 

Åker som omvandlats till äng

Artrik äng som var åker på 1980-talet.


Mindre sly kan man ta bort med lien genom detta slydrag.